Hur kan vi öka delaktighet? Tillsammans genom respekt, öppenhet och nyfikenhet

Papper med text "Delaktighet :) men hur? Tillgänglighet! Tillfälle! Bemötande!

Alla länkar öppnas i en ny flik.

För några veckor sedan skrev jag en artikel om definitioner av delaktighet för människor med funktionsvariationer. Jag beskrev att betydelsen av att vara delaktig är tredelad: För det första griper man sin del av samhället och involverar sig aktivt. För det andra förstår man att man är en del av samhället och har möjlighet att engagera sig. För det tredje betyder delaktighet också att man känner sig som en del av samhället. I samspelet mellan omgivningen och individen uppstår delaktighet. Det är omgivningens ansvar att ge individen möjlighet till att vara delaktig och se till att individen vet om möjligheterna samt känner att individens delaktighet välkomnas. Bara då kan individen välja om, när och hur den vill vara delaktig.

För människor med funktionsvariationer (läs här mer om varför jag använder uttrycket) är möjligheterna till delaktighet dock många gånger inskränkta. Detta trots att deras rätt till fullständig och faktisk delaktighet och inkludering i samhället är fastslagen i funktionsrättskonventionen (pdf). Och trots att samhället tjänar på att dra nytta av individernas olikheter för att främja nytänkande och innovationer. Men vilka förutsättningar måste samhället uppfylla för att öka delaktighet?

Tillgänglighet

Tillgänglighet är en grundläggande förutsättning för delaktighet. När någonting är tillgänglig betyder det att det är möjligt och helst lätt att nå. Tillgänglighet ska finnas i alla samhällsområden. Den fysiska miljön ska vara tillgänglig. Det betyder att alla ska kunna besöka byggnader som myndigheter, affärer och lokaler. Det ska inte finnas hinder för personer med nedsatt rörelseförmåga, synnedsättning eller allergier och överkänsligheter. Detsamma ska givetvis gälla för bostäder och arbetsplatser. Vad som krävs för att uppnå fysisk tillgänglighet kan du läsa på en checklista som Myndigheten för delaktighet (pdf) har tagit fram. Men även kollektivtrafiken ska vara tillgänglig och anpassad för olika behov så att alla kan använda den. För att få veta mer om hur det ser ut rent praktiskt kan man läsa Region Uppsalas riktlinjer för tillgänglig kollektivtrafik (pdf). En annan viktig aspekt som berör både kollektivtrafiken och alla andra samhällsaktörer är tillgänglig information. Finns all relevant information på olika sätt så att människor med kognitiva och neuropsykiatriska funktionsvariationer, syn- och hörselnedsättningar kan ta del av begriplig och hanterlig information? Även kommunikationen ska vara inkluderande och möjlig på olika sätt, som via teckenspråk, skriftlig eller muntlig. Myndigheten för delaktighet har sammanställt en till checklista som tipsar om praktiska åtgärder (pdf). Sist men inte minst ska i den digitaliserade världen som vi lever i givetvis även digitala tjänster och lösningar vara tillgängliga för personer med kognitiva och neuropsykiatriska funktionsvariationer, hörsel- och synnedsättningar. Vad som behövs för det kan ni läsa här.

Tillgänglighet är alltså ett otroligt brett område. Varje nämnd aspekt kan eller ska omsättas med ett flertal åtgärder. Att varje enskild aspekt uppfylls till 100% är en ideal som vi ska sträva efter men aldrig kommer att kunna nå. Det beror dels på att det skulle bli orimligt dyr. En del gamla hus går inte att byggas om och utrustas med stora toaletter och hissar. Det finns nog ingen som kräver att dessa hus ska rivas och ersättas med tillgängliga hus. Men det beror också på att vissa åtgärder som ökar tillgängligheten för en grupp minskar tillgängligheten för en annan. Exempelvis kan ledsagarhundar öka tillgängligheten för personer med synnedsättningar och neuropsykiatriska funktionsvariationer men inskränka tillgängligheten för personer med allergier.

Därför räcker det inte att fokusera på tillgänglighet. Vi behöver vidga blicken för att hantera bristerna i tillgängligheten och främja delaktigheten.

Tillfälle

För att kunna vara delaktig i samhället måste det finnas möjlighet till att delta och det måste finnas kunskap och tillgänglig information kring det. En demokrati – det politiska systemet vars grundläggande princip är delaktighet – fungerar inte om det inte finns några val eller om ingen vet var man kan rösta. Likadan fungerar det i resten av samhället – om människor inte får kunskap om att de kan vara delaktiga blir de inte det. På ett generellt plan är de flesta medvetna om det och satsar därför mycket på marknadsföring för sina tjänster, produkter och evenemang. Men om marknadsföringen är otillgänglig för människor med kognitiva eller neuropsykiatriska funktionsvariationer eller syn- eller hörselnedsättningar så inskränks deras delaktighet för att de inte får information om tillfällen som finns. Dessutom behöver marknadsföringen innehålla aktuell information om hur tillgängligheten av tjänsten/ produkten/ evenemanget är utformad så att individen vet om och i vilken utsträckning den kan delta eller inte, eller om den behöver ta med sig hjälp.

Bemötande med respekt, öppenhet och nyfikenhet

Varken tillgänglighet eller tillfälle räcker dock för att förmedla känslan av delaktighet. Den känslan infinner sig först i möten med andra. Det är berikande att möta människor som exempelvis på grund av en funktionsvariation har ett annat perspektiv på många saker i livet än man själv. För att kunna ta del av dessa andra perspektiv behöver dessa möten vara präglade av respekt, öppenhet och nyfikenhet.

Bara när man möter en annan människa med respekt kan man uppmärksamma en annan människa för den den är. Bara då kan man få möjligheten att se personens helhet, alla egenskaper, färdigheter och styrkor. Respekt är också grundläggande för att ta en annan människa och dennes berättelser och erfarenheter på allvar.

Bara när man möter en annan människa med öppenhet uppstår det utrymme för att bidra till samhället. För att hitta ett passande sätt att bidra kan det krävas individuell anpassning. Om man bara kör på som man oftast gör så passar inte alla in. Men genom att vara öppen och beredd till att anpassa sig efter individens behov så kan en gemensam kommunikation och förståelse uppstå. Då blir det även möjligt att upptäcka gemensamheter som delade intressen eller visioner vilka kan ligga till grund för ett gemensamt bidrag till samhället.

Bara när man möter en annan människa med nyfikenhet kan man utvecklas tillsammans och bygga ett bidrag till samhället tillsammans. Att vara nyfiken på varandra visar en djup vilja att lära från varandra och öppnar ögonen för andras styrkor och färdigheter. Det är tack vare nyfikenhet som nya sätt att bidra till samhället blir verklighet.

När man för första gången möter en människa vars kropp, hjärna eller sinnen fungerar på ett annat sätt än det majoritetens kan det – som alla situationer som man är ovan vid – väcka rädslor som försvarar att vara öppen och nyfiken. Men det är en nödvändig förutsättning för att kunna upptäcka gemensamheter, vilket sedan kommer att leda till att rädslan försvinner. Dessutom är respekt, öppenhet och nyfikenhet väsentliga för att kunna förmedla känslan för delaktighet. Och utan känslan för delaktighet är det omöjligt att nå fullständig delaktighet.

Att öka delaktigheten för människor med funktionsvariationer är hela samhällets ansvar. Myndigheter, företag, politiker, vården och utbildningsväsen måste ta sitt ansvar, men det måste även alla samhällsmedborgare. Tillsammans kan vi göra skillnad – både för individer med funktionsvariationer och för samhället i stort!