Ett av de starkaste argument för att främja funktionsmångfald på arbetsmarknaden är innovation. Människor med normbrytande funktionsvariationer bidrar med nya idéer och perspektiv och utgör därmed en framgångsfaktor för företagens utveckling och tillväxt.

En snabbt utvecklande värld ställer höga krav på företags innovationsförmåga. Det blir inte minst tydligt i hanteringen av kriser. Allra tydligast såklart i kriser som Corona som plötsligt dyker upp, ständigt förändras och kastar om mycket som man trodde var självklarheter. Men även klimatkrisen som fortskrider långsammare och utvecklar sig något mer förutsägbart kräver mycket av företag: Ny information måste tas in, nya vägar, metoder och materialen hittas, beslut fattas, fel göras och utvärderas, aldrig ges upp. 

Och vem är det som måste vara aktiv i den processen? Det är alla på företagen. Det positiva är dock att människor gillar utmaningar. Utmaningar är utvecklingsmöjligheter. Att få spela en aktiv roll och hjälpa sitt företag att möta dessa krav är givande. Därför får företag som uppmuntrar nytänkande inte bara större avkastning på investeringar utan också lättare att rekrytera och behålla talangerna  – en slutsats som Marianne Hagen, VD för Right Management, karriärpartnern i ManpowerGroup har dragit.

Men räcker det för ett företag att uppmuntra nytänkande? Nej, såklart inte. De anställda måste också kunna tänka nytt, vara innovativa och komma med genomförbara, framgångsrika idéer. Och som Sandra Yates, styrelseordförande på Saatchi & Saatchi Australia säger:

“Good ideas can come from anyone, anywhere, but they are least likely to come from those who have been socialised into conventional business behaviour.”

Med andra ord: Nya, värdefulla idéer kommer med större sannolikhet från medarbetare som har andra perspektiv eftersom de har andra livserfarenheter än majoriteten. En grupp människor som har andra livserfarenheter är människor med normbrytande funktionsvariationer. De förnimmer världen på ett annat sätt, bearbetar information på ett annat sätt, rör sig på ett annat sätt eller kommunicerar på ett annat sätt. Och många gånger är det inte bara ett annat sätt. Människor har byggt världen efter majoritetens behov. Därför upplever människor med normbrytande funktionsvariationer hinder på hinder på hinder i sin vardag. Hindren kan förekomma i hur den fysiska miljön är uppbyggt, i hur information sprids eller hur man bemöter varandra.

Därför är fyra styrkor överrepresenterade hos människor med normbrytande funktionsvariationer.

Flexibilitet

När saker inte blir som man har tänkt sig behöver man vara flexibel. När hissen är sönder och man inte bara kan ta trappan behöver man tänka om. När tåget är inställt och informationen om ersättningstrafik bara finns utskriven på en lapp som man inte kan läsa behöver man hitta en annan lösning. Med varje gång man löser en ny situation lär man sig något nytt, man blir kreativare och mer och mer lösningsorienterad.

Framsynthet

Men bara för att man är flexibel och kan hantera plötsligt uppkomna utmaningar behöver man såklart inte utsätta sig mer än nödvändig för dem. Vardagen i ett samhälle som inte är helt anpassat efter ens förmågor kräver noggrann planering och organisering. Till exempel kan man inte bara spontant köpa en tågbiljett och hoppa på nästa tåg, eller gå på bio eller teater. Istället behöver man ha god framförhållning, beräknar olika eventualiteter och analysera konsekvenser. Dessutom sitter människor med funktionsvariationer på en djup och avgörande insikt som har glömts i så många utvecklingsprocesser: en fantastisk produkt tappar i värdet om det inte matchar användarens behov eller kan inte användas.

Viljan att experimentera

Människor med normbrytande funktionsvariationer möter många hinder. Inte sällan tillhör till varje hinder en person som säger: ”Det här kommer aldrig att gå för dig.” Om man lyssnar till den rösten stannar utvecklingen av och som tur är har många människor en inre kraft som säger emot: ”Jag måste i alla fall testa!” Många människor med normbrytande funktionsvariationer har – behövde utveckla – en väldigt stark inre kraft och en stark vilja att testa och experimentera – och de övervinner många hinder för att:

Innovative ideas are more likely to come from those who have a new or different angle at old problems.”
Paul Miller, Sophia Parker & Sarah Gillinson, i boken: Disabilism. How to tackle the last prejudice

Uthållighet

Men få hinder övervinns vid första försöket. När man har lyckats att övervinna ett hinder dyker det oftast flera nya upp. Ändå ger många människor med normbrytande funktionsvariationer inte upp. Utan de kämpar vidare. Och utvecklar en enorm uthållighet.

75 procent av alla anställda med en normbrytande funktionsvariation har berättat att de har en idé som skapar värde för deras företag. Bland kollegorna utan normbrytande funktionsvariationer var andelen 66 procent. Är du förvånad?

I hela artikeln har jag pratat om människor med normbrytande funktionsvariationer som grupp. Är alla människor med normbrytande funktionsvariationer innovativare än andra människor? Nej, såklart inte. Människor med normbrytande funktionsvariationer är en heterogen grupp med stora individuella skillnader. Men sannolikheten att dina medarbetare som har en normbrytande funktionsvariation kommer med den just den idén som leder till att ni går starkare ur krisen är större än att dina andra medarbetare gör det.

Vi alla har ett ansvar att lyssna på nya idéer även – nej, framförallt – när de kommer från människor som inte har anammat traditionella sätt att se på världen, förnimmer världen, ta sig fram i världen och kommunicera. Det är min, din, och din chefs ansvar att skapa (arbets)miljöer som uppmuntrar till och gör plats för allas innovativa idéer. Tar du ditt ansvar?