Därför behöver vi tänka nytt om funktionsvariationer

en ritad glödlampa

Vi behöver ändra vår syn på funktionsvariationer. Vi behöver komma bort från fokuset på kostnader och välgörenhet och komma till ett fokus på mänskliga rättigheter. Bort från att tänka avvikelser till att se det berikande i mångfalden i hur våra kroppar, sinnen och hjärnor fungerar. Bort från att känna medlidande till att se individuella styrkor.

Idag handlar den offentliga diskussionen kring funktionsvariationer väldigt mycket om stöd som det inte finns tillräckligt många resurser för, om arbetslöshet och psykisk ohälsa. Det är viktiga problem som behöver uppmärksammas men hur den debatten är ett problem och en fara i sig: Människor med funktionsvariationer skildras som passiva, som människor vars kroppar, hjärnor eller sinnen avviker från ”det normala” och som – om det vore den automatiska följden – inte kan bidra med någonting till samhället. Istället är de beroende av välvilliga människor. Att erbjuda människor med funktionsvariationer det stödet som de behöver är därmed välgörenhet och att leva med en funktionsvariation i denna beroendesituation är sorgligt och trist, vilket blir tydliggjort genom dem höga siffrorna om arbetslösheten och psykisk ohälsa.

De många människor med olika intellektuella, fysiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som jag har träffat har lärt mig att det synsättet är både fel och farligt. Att funktionsvariationer anses vara något enbart negativt leder till en indelning i en ”vi” mot ”de”. Och den indelningen gör att vi fokuserar på skillnaderna mellan människor med och utan funktionsvariationer där funktionsvariationer står för allt som är sämre. Konsekvensen är medlidande och rädsla – ”vi” ska känna medlidande för personer med funktionsvariationer och bli både rädda för människor med funktionsvariationer och för att få en funktionsvariation. Rädslan skapar en distans som gör att vi inte kan förnimma människor med funktionsvariationers faktiska styrkor och bidrag till samhället.

Om vi kan slopa indelningen mellan vi och de kan vi istället se gemensamheterna och inse att dessa är mycket större än skillnaderna. Då kan vi även lära oss så mycket mer av varandra. Tack vare människor med funktionsvariationer har jag själv bland annat lärt mig:

  • att kunna be om hjälp
  • att kunna uppskatta små detaljer i vardagen
  • tålamod
  • mindfullness
  • inkännande och aktivt lyssnande.